Fattar inte husse och matte att de ska ägna sig åt mig när de kommer hem efter att ha varit borta på dagen?! I kväll har de sprungit omkring som yra höns båda två. Vet inte vad de sysslat med. Husse var i rummet med våran stora säng, ja den som husse och matte får låna av oss fyrbeningar för att vi är så snälla och sover snällt i köket. Där höll han på och stökade på, plockade och torkade och jag vet inte allt. Och jag jag fick bara titta på jag. Försökte på alla möjliga sätt göra mig synlig men lyckades jag, nej då han bara fortsatte. Matte då, yippie, hon plockar upp en leksak från golvet. NU ÄNTLIGEN, bus, bus, bus!!! Men vänta nu vart tog leksaken vägen? Hallå matte, vad gör du? Jaha, hämtar en annan leksak, ok. Helt ok, men STOPP!!! Nu försvann den också, vad ÄR detta? Leksakerna hamnar i vår leksakshink i hallen. Jaha, hon vill att jag ska hämta dem till henne, hon vill bara se om jag fattar. Haha, klart jag gör. Jag hämtar leksaker till matte från hinken i hallen. Men, konstigt, hon lägger bara tillbaka dem, det var en konstig lek! Suck, jaja det var inte så kul, får väl hitta på något annat då.
Nåja, en liten promenad blev det i alla fall så nu är det god natt.
Åhh, vilken vår det var. Det var både lycka och skräck. Jag fick springa och jaga den där haren, som matte säger inte är någon riktig hare utan bara en låtsashare men det är sååå kul! Älskar det! Hoppas jag får springa många gånger nästa sommar också ääälskar att springa!
En gång efter att jag haft en uuunderbar dag, då jag fått springa och träffa massa roliga människor och hundar vändes allt till skräck. Jag fattade ingenting, vad var nu detta?! När vi nästan skulle åka hem var det något som hette prisutdelning som jag skulle vara med på, ja och matte förståss. Jag fick gå fram och hämta mitt pris, jag vann, men kan man vänta sig något annat med mina ståtliga ben. Matte säger att jag inte ska vara så dryg, det betyder visst att man tycker man är lite mer än andra, men vaddå? Har hon inte fattat någonting, jag är ju bäst! Jag fick ställa mig först och så sa den som delade ut priset att jag fick något som heter cert, det är inget farligt det vet jag, har fått flera innan. Men sedan sa de att jag blev CHAMPINJON, va vaddå, champinjon, äter man inte det!? Jag är nästan säker på att jag hört matte säga att de äter champinjoner, men, men, men, vad var nu detta. Tänker de äta mig!? Nu blev jag lite orolig, men matte verkade inte så annorlunda annat än att hon var jätteglad!? Ok?! Jag kommer inte att bli uppäten?! Jag har nog hört fel då, skönt!!!
Visar en bild på några av de priser jag och Tifla vunnit i sommar.
När prisutdelningen var klar och vi blev gratulerade av våra vänner så kände jag att alla var jätteglada och inte alls verkade göra några ansatser att äta upp mig så jag tänkte att jag varit fånig som ens trott det. Då, då kom den riktiga skräcken. De sa att jag blivit BIFF!!! Och, biff det vet jag med all säkerhet att man äter och dessutom vet jag att matte och husse älskar biffar!!! HJÄLP! Varför, vi som var så glada och lyckliga!? Jag som älskar min matte….. Visste inte riktigt vad jag skulle göra eller hur jag skulle reagera. Ser mig försiktigt om och märker till min förvåning att alla verkar precis som vanligt??? Jag tassar försiktigt på men är på min vakt. Så pratar de lite mer om att jag blivit biff och säger något om best in field, vaddå?! Biff, best in field? Aha, åhh, jag har naturligtvis blivit bäst det är det som biff betyder, som ska vara BIF och inte biff som man äter har jag nu lärt mig.
Skäms lite att jag ens kunde tro att min matte och husse skulle äta upp mig. Vet ju att de älskar mig jättemycket, och då inte på samma sätt som de älskar biffar. Lite förlåt matte och husse. Nu har jag lärt mig att det heter champion och det blir man när man vunnit flera gånger och det är en fin titel och så BIF betyder best in field och är också jättefint att bli. Så dum jag var. Men, nu ser ni jag ääär bäst! Det är ju det jag säger matte ;-)
Jag visste det! Naturligvis visste jag det! Ha! Jag är populär! Jag har till och med egna fans! Det har minsann inte matte berättat, men husse han berättade han, min husse är bäst. På hans jobb har de saknat mina berättelser om mitt liv och leverne, så man måste väl göra sina fans glada. Ja, jag säger det var inte lätt för som ni kanske kommer ihåg är jag på jakt efter en ny sekreterare eftersom den jag har nu är så lat! Ja ni vet matte! Men hon är go i alla fall min matte. Varje morgon har vi en mysstund hon och jag, hon masserar mig så skönt på ryggen och benen och halsen mmm, och det gör hon nästan varje morgon och sedan får hon en puss av mig som tack.
Ja just det sekreterare var det. Nu fick jag i alla fall matte att skriva, mina stackars tassar är lite för känsliga för att behöva knappa på det där tangentbordet, det verkar så hårt. Usch. Inte bara verkar, jag har minsann provat när matte sitter och jobbar. Då brukar jag lägga huvudet på tangentbordet för att hon inte ska kunna missa att jag faktiskt också är hemma.
Vet inte var jag ska börja att berätta om min sommar och höst, det får nog bli flera berättelser. Får se vad jag kan muta matte med för att hon ska skriva. Jag börjar i alla fall med att visa en bild på mig och mina alldeles egna tjejer, de ni grabbar. Hur många av er har två egna tjejer, eller ja ok, nästan egna i alla fall, vi bor i alla fall tillsammans med våra tvåbeningar. Från vänster är det tanten Zaza, läckra Tifla och så jag stiliga Ramses.
Jag, husse, matte och tjejerna har varit på semester. Först åkte vi bil en massa sedan fick vi vara själv i bilen en stund och därefter åkte vi bil igen. Mycket bilåkande blev det, men det gör inte så mycket när vi är tillsammans hela familjen, det är ganska mysigt. Sedan kom vi i alla fall till ett ställe med en läskig trapp som tvåbeningarna menade att vi skulle gå uppför. Lite tveksam var jag allt men sedan gick det ganska bra, man kan ju inte vara sämre än tjejerna. Vi skulle visst sova där uppe också, och det gjorde vi i flera dagar och hade det mysigt med husse och matte och gjorde en massa utflykter, som vi blev ganska trötta av. På bilden här under ser ni hur trötta vi blev av alla påhitt. Matte tyckte dock att det var nååågot trångt i sängen, förstår inte alls vad hon menar. Hmm, hon kan väl dela säng med husse, vi ligger ju tre i samma säng jag och tjejerna, så vad är problemet, de är ju bara två stycken.
Ja det var allt en härlig semester även om jag inte fick springa som jag brukar. Vet inte om ni kommer ihåg men jag stukade ju tån i våras, det gjorde ont, jätteont. Men det gick över så jag började springa fritt igen på gården, det var härligt med alla fjärilar som jag kunde jaga. Jätte jättekul var det. Se så stilig jag är.
Sedan blev det inte alls kul!
Jag skulle hoppa in till grannens får som jag brukar göra, det är skitkul att sätta lite fart på dem och sedan hoppa tillbaka in på våran gård. Husse och matte hinner inte ens reagera förrän jag är tillbaka igen, hihi. Men, den här gången gick något fel, väldigt fel. Jag blev så glad när jag såg att fåren var ute att jag glömde bort att husse och matte satt upp ett nytt staket. Jag satte fart och tog sats, men det tog stopp och jag hamnade i staketet, blev hängande en stund innan jag ramlade ner. DET gjorde ont, mycket mycket mer ont än att stuka tån. Matte kom springande och tröstade mig men det gjorde fortfarande jätte, jätte, jätteont. Vi var till doktorn, eller veterinären heter det ju, igen och hon fixade lite men sa att något i mitt ben inte var bra, jag fattar inte vad hon pratar om men enligt matte var det något som kallas ledband som var uttöjt. Dessutom sa doktorn att jag absolut inte fick springa på väldigt länge utan bara finpromenera. Åhh, fyyyyyyyyyyy vad tråkigt jag haft, men nu börjar jag få göra lite roligare saker igen.
Det är i alla fall tur att min matte och husse tar med mig på roliga saker som semestern jag berättat om, se bilden vad trevligt vi haft det. Matte, jag och Tifla går långa promenader, ibland följer en kompis till matte med. Ibland minsann ser vi harar, harar, det är livet det. Uj, uj, uj, vad vi älskar harar vi fyrbeningar. Matte blir inte lika lycklig när vi ser dem men vaddå, lite får hon väl tåla. Särskilt irriterad verkar hon bli när vi ser en hare på innergården i stan, det ekar så fint när vi skriker :-D.
Nää, nu ska matte få vila en stund. Ska försöka få henne att berätta om mina fantastiska triumfer på tävlingsbanan och i utställningsringen nästa gång. Jag tituleras numera svensk utställningschampion, svensk lure couring champion Antefa´s Undehr, kallas Ramses den store! Nåja, Ramses i alla fall.
